En ringmärkares dagbok


Den 10 juli

Den 10 juli satt jag i godan ro och tittade på matchen mellan Sverige och Danmark, EM i fotboll. Plötsligt ringde telefonen och när det ringer så sent på kvällen i vårt hushåll så brukar det betyda att det är ringmärkning dagen efter. Denna gång var det också Sigvard Lundgren som ringde, men det var för att kalla till ett extra insatt möte med våra nya danska kollegor som ska utföra ett projekt med satellitsändare för att se om vindkraft kan vara farligt för tranor.

Det var bara att stänga av tv:n och hoppas på att Sveriges damer skulle klara av pressen att vinna på hemmaplan utan mig.

Väl hos Björn-Åke Andersson fick vi lära känna två mycket entusiastiska personer. Mark Desholm som jobbat med frågor om vindkraft och dess inverkan på fågellivet i ungefär 15 år och Ramunas Zydelis som representerar det företaget som betalar för att se om det finns en risk för att tranor kan ta skada av vindkraftverk.

Mark och Ramunas hade för första gången i sitt liv deltagit i ringmärkning av tranor i Grimsö den 8 juli, och de berättade med mycket stor entusiasm hur det gått till när den första tranan sommaren 2013 ringmärktes i Grimsö. Nu var det vår tur i Tranemo att ta med oss Mark och Ramunas ut för att se om vi kunde toppa det som hänt i Grimsö

Dag 1: den 11 juli

Den 12 juli startade lika tidigt som vanligt en ringmärkningsdag, 4.35 för min del. Mark hade dagen innan övertalat oss att använda hans bil eftersom den har gliddörrar vilket kanske underlättar i starten. Ringmärkning av tranor handlar mycket om fart, snabbhet, överraskningsmoment och envishet.

Så här satt vi på väg ut mot de platser där vi genom invånare i Tranemo kommun och genom enträget letande av Sigvard och Björn-Åke försökt bygga upp en bild av var det kan finnas tranor som är stora nog för märkning.

Och ungefär efter 1 timmas körning var det så dags för årets premiärsprint. VI fick syn på en tranunge med sina föräldrar på ett fält full av grästussar höga och vingliga. Ramunas och Mark visade sig vara riktigt smidiga när de studsade över taggtrådarna ända tills en av de där gräsliga grästussarna överraskade Ramunas och han drattade omkull med ett huj. Undertecknad kom ikapp Ramunas som dock var snabbt på fötterna och sprintade vidare genom grästussar och hann precis ifatt tranungen innan den hinner smita ut i skogen. Årets första tranunge i Tranemo var infångad.

För att sätta en satellitsändare på ryggen så måste tranungen väga minst 2,8 kg. Det gjorde inte denna men den fick ändå 6 fina plastringar (3 ringar på vänster ben med landskod Sverige och 3 ringar på höger ben för individkod) och 1 metallring med unik sifferkod på så att vi kan följa den genom observationer på sin flyttväg genom Europa.

  
                        RRW-BuGW                                                                           RRW-BuGW

                  Foto Daniel Rundgren                                                       Foto Daniel Rundgren



Dag 2: den 12 juli

Dag 2 börjar 4.15 på morgonen. Vi såg två tranungar dagen innan som var rätt storlek, men de var för för långt borta på fälten för att vi skulle hinna ikapp dem. Har vi en möjlighet att fånga dem i dag tro? Den kan vi bara hoppas, jag har nämligen lovat Ramunas och Mark att vi ska få tag i stora ungar denna dag och det är därför jag tar med den stora kameran.

Men när vi väl hämtat Sigvard och åkt till platsen där tranorna var dagen innan så är de inte kvar. Det känns fortfarande som en lovande dag men jag hoppas för Marks och Ramunas skull att de inte åkt till Tranemo i onödan. Vi har fått höra att Grimsö fångat en andra trana kvällen den 11 juli och försett den med en av Marks och Ramunas sändare.

Då plötsligt dyker det upp ett läge på en plats där vi aldrig ringmärkt tidigare. Ramunas och Mark älgar på och jag gör mitt bästa för att springa och titta efter ungen samtidigt. Ramunas flyger över en stengärsgård och hoppar över en taggtråd. Jag väljer att åla under taggtråden och när jag dyker ner så ser jag tranungen och när jag ställer mig upp igen så ser jag den inte. Jag kan se Mark och Ramunas jogga på 50 meter längre fram. Ofta händer det att tranungen väljer att lägga sig ned istället för att fly. Då gäller det att ha koll för det är nästan omöjligt att hitta den på marken. Från den platsen som jag såg tranungen sist har den rört sig ungefär 5 meter framåt. Årets andra unge är fångad tryggt under min arm och jag gissar på att den väger runt 3,2 kg. (Det visar sig att den vägde 3,25 kg så ingen dum gissning om jag får säga det själv.

Den tranan är stor nog för att få ringar på benen och en liten sändare för att följa den var 15 minut. Det är mycket intressant för mig och Sigvard att se hur satellitmärkning går till. Ramunas och Mark har den nödvändiga informationen för att lära oss detta, nu får vi bara hoppas att vi får tag i en tranunge till så att jag och Sigvard får prova rent praktiskt att fästa sändaren.


                                                              Ramunas fäster satellitesändare
                                                                 Foto Daniel Rundgren


                     Ramunas och Mark stolta med första satellitmärkta ungen i Tranemo
                                                                 Foto Daniel Rundgren


                                                          Orädd och tuff! RRW-BuYW med sat.
                                                                 Foto Daniel Rundgren


                                                                 RRW-ByYW med sat.
                                                                 Foto Daniel Rundgren

Om ni tror att dagen tog slut misstar ni er. Vi åkte tillbaka till de två stora ungarna vi såg igår och där var de. Mark och Ramunas fångar in varsin. Ramunas unge springer kanske 50 meter medan Mark får jogga på i 200 m. Dessa ungar var båda stora nog för satellitsändare och Sigvard ville dessutom att de skulle få namnen Ramunas och Mark. Det visar sig också att Ramunas fyller 40 år idag. Grattis från Svenska Tranarbetsgruppen. Som present får han välja om han vill göra ett tredje försök att fånga en fjärde tranunge och det är klart han vill det.



                                                              Två kvicka ringmärkare
                                                                 Foto Daniel Rundgren


                     Tranan "Mark" till vänster RRW-BuYG och tranan "Ramunas" till höger RRW-BuYR
                                                                 Foto Daniel Rundgren

Alltså dags att hoppa in i bilen igen. Ofta blir det mycket långa resor för att hitta ens en enda tranunge. Denna dag satte vi oss i bilen ganska så nöjda med 3 märkta tranor, men eftersom Ramunas fyller år och har önskat ytterligare ett försök så gör vi det. Efter 23 km i bilen kommer vi till den första platsen, men där finns finns det tyvärr ingen trana, men vi kan fortfarande lyckas om vi tar en vid sväng på hemvägen. Det visar sig vara ett lyckokast och tre glada gubbar sprintar snart iväg från bilen. Denna gången blir också den längsta sprinten. Över ett fält, Ramunas fastnar i taggtråd, över ett annat fält, tranan springer ut i skogen och efter 300 meter är Ramunas ikapp. Mark får hjälpa till att bära tillbaka tranan eftersom varken Ramunas eller jag har krafter kvar.

Fyra tranor på en dag och alla stora nog för satellitmärkning. Lycka till på resan söder ut och jag hoppas jag får träffa er igen när Ramunas företag släpper information på våren 2014 om de tranor vi märkt.


                                      Satellitsändare ditsatt av undertecknad. Lycka till RRW-BuYBk
                                                                 Foto Daniel Rundgren